dontstandstill

sommar

"Du ska vara glad att du lever" var det sista sjuksköterskan sa till mig.

Klockan är nu kvart över sju. Jag ligger fortfarande i sängen, har inte rört mig här ifrån sedan jag vaknade. Och ändå har jag en puls på över 90 slag/min. Alldeles för högt. Mitt hjärta kämpar på för fullt där inne.

Jag har lärt mig en läxa, helt klart. Och jag är fortfarande rädd, igår var jag rädd för att somna för jag var rädd att jag inte skulle vakna. Ni förstår inte känslan att känna ens hjärta pumpa på för fullt hela tiden. Man känner det i hela ryggen osv.

Men nog om det än så länge. Idag vet jag inte riktigt hur mina planer ser ut. Jag får väl se pillerna som ett idiotisk misstag, men dem gav mig trots allt 2 kg viktnedgång snabbt. Så nu tar jag över från där och välkommnar min starka sida igen. Jag vet inte varför jag har fått upp nummret 47 i mitt huvud. Jag längtar tills det står det på vågen. Men ändå är mitt mål 45. Haha märkligt.

Min biljett till min älskling är bokad. När vi ses kommer vi inte ha setts på nästan 1 halv år. Lyckan är obeskrivlig. Jag saknar honom så det gör ont i hela kroppen, varje dag. Det är 2,5 månader tills jag ska till honom. Alltså har jag lite tid att bli fin. Men ja, jag vill ju såklart kunna ligga på stranden innan dess också. Så nu jävlar!!

Vi har inte tid att misslyckas längre, 5 veckor kvar. Kämpa på hjärtan!

sv: jo ska försöka :) men vad skönt att höra att det är bättre! <33

aw, jag vet precis vad du menar!

jag blir frustrerad för att min pojkvän inte litar på mig, trots att jag gör allt för att han ska vara nöjd. jag har sagt upp kontakten med alla mina killkompisar trots att jag saknar dom väldigt mycket. Och jag har i princip bara haft just killkompisar hela livet.

jag jobbar bara varannan helg och resten av tiden sitter jag hemma, går mina promenader eller glor på TVn. Träffar inte en kotte ibland på flera dagar, förutom honom då.



Vi gör aldrig något mysigt tillsammans längre, förut var det spontan-grejer hela tiden och jag saknar det verkligen. En puss på kinden, en kram i regnet.. allt.

Nu är vi i den onda cirkeln med film-mys-sova.

Känns som om han tar mig för givet och räknar med att jag alltid ska finnas till hands när han behöver det. Men jag saknar mitt liv och jag flyttade inte 65 mil hemifrån för att hitta någon ny kille, men det är vad han tror.. suck



Du och killen kanske kan pendla mellan varandra och hitta på bara roligare saker ibland, för att få upp gnistan igen? Ni hinner ialla fall inte komma in i den onda cirkeln med en tråkig vardag eftersom ni inte ses lika ofta nu.



5 veckor. Fyfan ja! Mina Allévo piller ska komma i dagarna och jag är motiverad som fan nu!



Vi kan klara det här bruden :D

vi har verkligen inte tid att misslyckas!

och jag hoppas att din puls blir normal igen!! ;o lät inget vidare :/



puss<3

men gud vad läskigt! usch man ska fan akta sig för bantningspiller det kan inte vara bra trots att man går ner mkt fort. kör hellre i långsammare takt och slipp dö säger jag! hoppas du blir bättre nu när du slutat :)

hej hej.. kan du snälla berätta för mig vem denna tjej margaux är!?! har hon ätstörningar? vad är det för speciellt med henne? hon är ju skitsmal å ganska snygg, ja, men .... ??? please tell me.