Fasta
Men inte tänka på att göra det för att vågen skall visa minus, utan för att "rensa ut" i kroppen efter helgens bravader.
Så jag läste alltså på hälsosidor om vad fasta var bra för osv. Och det är ju faktiskt bra. Det står tillochmed att det är bra att ha en 1 dags fasta lite då och då för att rensa ut kroppen.
Jag har iallafall klarat det hittils. Sjukt stolt över mig själv faktiskt, haha!
Men att tänka som så "detta är bra för min kropp efter all alkohol och skit som har tagits in under helgen" istället för "måste vägra äta nu för att gå ner i vikt", gör mig mycket mer motiverad till att klara det.
Än så länge har jag druckit lite mer än 1,5 liter vatten, 1 kaffe (onödigt, men jag höll på att dö i skolan, gick från 10-16.20), 1 kopp grönt té.
Ikväll blir det nog kanske två koppar grönt te och minst en halv liter vatten till, sen blir det plugg och tidigt i säng. Funderar på om jag ska köra en dag till fasta imorgon. Det hade kanske varit bra för att verkligen få kroppen helt utrensad... Aja, det tar jag som det kommer imorgon helt enkelt.
Puss!! Förresten, 17 grader idag, vindarna är varma, det känns helt sjukt nära sommaren nu!
hård kväll som fan
vi hörs ikväll eller imorgon tjejer. Puss på er.
en sak till, jag kan knappt fatta det. nästa vecka är det maj, maj...
Det är ju verkligen sommar snart. galet galet. Bra att jag ska få några magiska piller nästa vecka då *blink*
killerbody
good work Lucy
Snyggingar!!
Det går bra just nu, och det känns så sjukt skönt! (vaknade och vågen visade -0.5 sedan igår)
Jag har följt min psykologs råd att varje dag ställa mig framför spegeln och säga högt "Fyfan vad snygg jag är!". Haha vissa gånger har det i samma ögonblick som jag sagt det kommit tankar som "Fyfan vad tjock du är istället". Men jag har bara fortsatt att upprepa det ändå.
Har även för typ första gången sedan nian gått med ett par jeans och en tröja som slutade där byxan började. Innan har jag alltid haft kläder som täckte iallafall mina lår. Men har fått så mycket kommentarer från alla att jag ser så ihopsjunken och tråkig ut när jag klär mig så. Så har följt andras råd. Och jag har faktiskt mått helt okej. Klart att jag har velat sjunka genom marken, dragit ner linnet så mycket som det gick, hållt väskan för låren osv. när smala tjejer gått förbi, den skammen har jag inte kommit ifrån.
Men annars har jag sträckt lite extra på mig och putat lite extra. (Allt för att försöka boosta min självkänsla och självförtroende så mycket som möjligt!).
Två dagar i rad har jag alltså gått med tighta jeans, ena dagen ett par blåa, andra dagen ett par svara. Och vanliga korta tröjor. Men två dagar i rad har jag även fått mer komplimanger än vad jag har fått på en månad innan. I killars ögon tror jag nog att mina former sitter på "rätt plats". Jag har en putande röv, hyffsat stora bröst till mina 159 cm (75c) och lite höfter. Dock är detta något som vi tjejer helst INTE vill ha. Inte i mina ögon iallafall. Eller jo, lite former vill jag väl ha kvar. Men jag vill vara nätt. Liten. Smal. Svävande tunn. Typ. Ja ni förstår! 
christeric.blogspot.com
Det var lite kärlek vid första ögonkastet måste jag erkänna, fyfan vad snygg!!
Om det inte hade varit för att man var lagd på det andra hållet så... Haha, nä finaste boyie.
kvällsthinspo
update ang. halsont: ännu värre. Vågar inte svälja längre. Ni vet när man verkligen spänner hela ansiktet, som om man sugit på en riktigt sur citron, varje gång man bestämmer sig för att svälja. Har ställt en kopp bredvid min säng inför inatt och imorgon bitti, antar att det bara kommer bli värre eftersom det har blivit värre och värre sedan i fredags. Bra. Hoppas jag får allvarlig halsfluss så jag verkligen endast kan få ner flytande föda. För idag har jag kunnat få ner lite mer än så. Ångest. Har iallafall motionerat och nu ska jag göra magövningar.
Är sjukt trött. Inte nere, bara sjukt trött. Därav drygt inlägg.
Puss lovers,
15.25
The hair, the eyes, the skin, the waist
You see what I can do on this microphone
So this what I'm gonna do to you at home
"Hunger hurts, but starving works"
Solen skiner och jag mår helt underbart. Förutom att jag har sjukt ont i halsen. Men det är väl tur, eftersom då är det skönast när bara flytande föda kommer ner i magen. Änsålänge har jag druckit en kopp vaniljté och bara myst i fotöljen. Jag har nog världens underbaraste hus på våren/sommaren. Vi byggde klart det för ca 1 år sedan. Stora glaspartier. Båttema i hela huset. 100 m till stranden. Jag behöver bara öppna ett fönster så hör jag havets brus, det kan låta hur klyschigt som helst, men det är sjukt rogivande för kroppen.
Nu ska jag ta ner vovven till stranden och gå en liten promenad där. Sen blir det städ här hemma. Och plugg. Fan Lucy du måste plugga. 3 nationella prov nästa vecka.
Att göra idag:
Skriva svenska tal
Plugga matte
Städa
Plugga Naturkunskap
Sola
Rida
Ha en underbar dag tjejer, fyfan vad jag längtar tills det är vi som står där med den översexiga kroppen i sommar. Kommer bli helt underbart!
p.s. kan hända att jag blir ensam hemma ännu längre tid eftersom föräldrarna är utomlands och flygplatserna inte har öppnat än. Hoppas det blir fördröjt några dagar så jag kan få fortsätta bestämma över min egen mat.
sexy mama
Behöver jag ens säga att jag ökade min planering på 40 min promenad och 300 sit ups till 1 timmes promenad och 500 sit ups, efter att ha sett dem här bilderna? Jävlar i havet vad snygg hon äääär.
deppig jävla dag.
Ni är så jävla underbara. Tack för responsen på mitt förra inlägg. Läser era kommentarer fortfarande ibland för att få upp humöret. Jag mår verkligen inte alls bra just nu. Det är skit jobbigt. Mår dåligt över min kropp, mår dåligt över att jag inte har min pojkvän hemma, mår dåligt över skolan. Ja ni vet all den där "vardagslyxen"... not.
Idag började jag min morgon med två knäckisar á 35kcal med 1/3 dels avokado. Sen hade jag min första dressyrlektion med min ponny (ja ni hörde rätt, första, har haft ponnyn sedan han var 3, nu är han 6, men har varit helt inne på att utbilda honom själv). Det var verkligen jätte kul att få hjälp från någon som kunde se våra fel från marken. Det gick bra. Jag var genomsvettig och helt slut i hela kroppen. Sen mockade jag osv (kaloriförbränning väl?).
När jag kom hem åt jag lunch. Som jag kompenserade. Jag vet, jag suger. Men sen blev jag arg på mig själv och insåg att jag kommer bara gå upp i vikt mer om jag inte får i mig mat (även fast vågen visade mindre efter komp. efter lunchen än vad den gjorde i morse) så jag gjorde en ny lunch, lite lättare denna gången. Och behöll den. Det river inom mig att jag tvingar mig själv ha kvar maten. Men jag måste. Jag behöver bara inte äta så mycket kvällsmat så jämnar det ut sig. *andas*.
Har även fått hit mammas lilla vovve så jag ska slippa vara så ensam. Jätte mysigt. Så snart är det dags för mat för henne sen ska vi gå en lååång härlig runda.
Hoppas ni har en bättre dag än mig, finaste ni.
Fina tjejer, snälla snälla
För min pojkvän får mig att känna mig som den största skiten i världen. Jag är inte ens värd att ha en pojkvän typ. Det är sjukt. Men om jag tänker efter är det fan sant. Jag och mitt sjuka mående förstör oss. Han är fan den bästa killen i hela världen. Jag får höra vartenda dag (utan överdrift) från folk som jag inte ens känner att våran kärlek är sånt man ser på film. Jag önskar jag hade kunnat berätta allt för er. Allt som han gör.
Men jag är bara en skit. Ett jävla skithål.
Jag vill inte få tillbaka alla jävla mörka tankar om att jag bara vill försvinna. Jag har kommit över dem åren och jag vill inte komma in i det igen. Jag vill inte börja känna igen att varje lastbil är en möjlighet för att försvinna. *Hopp* - Borta. Det är patetiskt. Och jag vill inte vill inte vill inte börja känna så igen.
Snälla hjälp mig. Hur fan ska jag höja min självkänsla när jag lider av denna "sjukdomen"? Jag blir ju bara nertryckt gång på gång nu förtiden. När jag skriver till min pojkvän "Du är värd någon bättre, du har fan otur som fick mig och detta skitet på köpet, du skulle haft en frisk tjej, det hade passat ditt beteende och personolighet bättre" Då får jag bara svar som "Aja, jag måste gå". Det är väl ändå ett tecken på att han tycker att det jag skriver är sant? (Förövrigt ser jag att jag får min pojkvän att låta som den största skiten i världen. Men han är verkligen inte det. Han har aldrig varit. Jag tror bara han har börjat inse att vi går mot ett slut och därför inser att allt jag skriver är sant...)
Det kanske borde ta slut här? Hur lever man ensam med denna sjukdomen? Blir man bättre snabbare?
Känns nästan så. Det drar bara ner mig att jag tänker på att jag förstör ett förhålllande som hade kunnat vara så bra.
Jag Hatar Mig Själv.
Härliga Vårdag!
Lägret var okej. Vi kom dit på måndagen vid tio. Lunchen var panik inombords. Åt inte mer än en halv kycklingburgare. Vilket ändå var för mycket. Mådde skit och ville åka hem... Men kämpade på och försökte vara med mina vänner och skratta. Sen gick vi till stranden, blev en promenad på 45 minuter.
Middagen gick bättre, det serverades någon thaigryta, skiiit stark. Jag åt 1 portion. Den var väl mindre än dem andras. Men fortfarande för mycket i mina ögon. Men jag åt. Och ångesten var faktiskt inte där och skrek på mig. Tror det beror på att jag pratade mycket med mina vänner direkt efter om roliga saker osv. Kändes bra.
Sen åkte vi och handlade godis. Godis. Ni vet det som det finns sånt slaktavfall i? Jag tog mig en påse. Bra Lucy! Lyckad unge. Du har nu ätit slaktavfall. Visst var det gott? Mmmmhh..
Ja kvällen intogs det ganska mycket skit faktiskt. Lite allt möjligt. Men jag tänkte inte allt för mycket på det. När ångesten kom så sköt jag det åt sidan. För jag hade så JÄVLA kul. Jag har inte skrattat och haft så kul på evigheter. Jag vägrade låta mitt monster i huvudet ta över i det läget. Total vägrade!
Vi spelade hög musik. Vi dansade som aldrig förr. Vi smet ut på något stort fält med bara två facklor som lyste upp i det kolsvarta mörkret. Vi sprang. Vi skrek. Vi skrattade så jävla mycket! (Har nog gjort 8 minutes abs för 1 vecka under dem här två dagarna, haha!) Jag hade en helt underbart rolig natt och om någon hade sett oss hade man aldrig kunnat tippa på att vi går andra ring. Det finns ju inget skönare än att släppa alla gränser för en dag och vara så omogna som man bara kan vara.
Som sagt. Är ju ensam hemma nu i 1 vecka. Dem åkte igår morse. Efter att ha ätit "normalt" söndag, måndag och halva tisdagen så har jag såklart lagt på mig ett kilo. Men jag trodde verkligen det skulle vara mer. Så jag är ganska lugn ändå. Dock är jag rädd att inte klara se 48,x innan "ensamma veckan" är slut. Men jag ska verkligen kämpa som ett djur för det. Jag vill bara droppa i vikt nu. Jag vill verkligen. Det är inte värt att se ut såhär längre. Det är inte värt det alltså.
Nu ska jag ut och sola och bli brun. Vi hörs kanske senare snyggingar. Ha en bra dag!
thekillingmoonconfused.blogspot.com (bilder)
Everyone loves her. You just GOT TO love her. Gorgeous is the word.
Åker på läger imorgon med klassen. Hemma tisdag lunch igen. Kommer hem till ett tomt hus som kommer vara tomt i en vecka. Föräldrarna är på semester. Helt ensam kommer jag bo. Vi handlade idag. Frysen är full av frysta bär och frukter. Fruktkorgen är ÖVERFULL. Inget onyttigt köptes in. Så inget onyttigt kan tas in. Säger bara en sak. Denna veckan försvinner 49an. Och jag välkommnar en 48a. Så är det bestämt. Och så ska det bli!
thinspo+dagbok
Jag har inte kunnat behålla mer än frukosten två dagar i rad nu.. Jag hatar mig själv. Jag hetsäter inte ens. Men ändå ska jag tvinga mig själv att inte behålla maten. Jag vill inte göra såhär mot min kropp. Inte spy iallafall. Kommer inte gå ner på det sättet. Bara vidrigt beteende.
Mötet med psykologen var faktiskt helt okej. Jag har inte gråtit hos en psykolog på hur många år som helst. Jag hann inte ens säga "Ja jag får ångest av att äta" innan jag började störtböla och hulka. Min psykolog som jag haft sedan barnsben var också med under mötet med ÄS-psykologen, hon blev nog lite förvånad över att jag bröt ihop sådär. I början av samtalet fick jag reda på att jag hade ett möte hos min nya psykolog (orkar inte skriva äs psykolog hela tiden) den 6/5. Efter samtalet ändrade hon det till nästa vecka. Men hon hade inte samtalstider till mig. Hon tyckte vi skulle äta lunch tillsammans... Jag kände klumpen i magen och sa ett svagt "okej". Sen gick hon ut för att hämta sin kalender. Då bröt jag ihop som ett litet barn igen. Mamma var också där. Hon tröstade mig. Jag sa att jag inte ville äta lunch med henne. Men nya psykologen incisterade, efter jag berättat mina matintag (som är helt normala? jag väger förfan 49.8, jag är tjock??) så tyckte hon att jag skulle äta lunch med henne. Så nästa torsdag blir det lunch med henne. Sen nästa torsdag igen. Känns piss. Känns som ett helvete. Men jag tänker ta mig igenom det. Jag vill lära mig äta med andra. Jag vill lära mig äta lunch utan ångest. Men det känns så in i helvetes jobbigt just nu. Och jag är inte alls motiverad till att bli "frisk". Jag ska fortsätta neråt. That's it. Men inte spy. Får fan inte!!
Min kropp skriker NEEEEJ INTE LÖPRUNDA JAG ORKAR INTE!!!!!!!! Men jag bara skrattar och lyssnar på mitt psyke som säger "Jodå, du kommer igång så fort du är ute, spring iväg nu så får du prata med din pojkvän som belöning sen, PLUS att du slipper matlagningsdoften som sprider sig i huset nu"
Så nu ger jag mig ut på en löprunda. Än sålänge har 2 knäckemackor med 1 ägg fått stanna i min mage. Och ett äpple. "Lunch" och mellanmål ligger nerspolat i toan. Har kört inlines 8.4 km och ja, nu blir det 30 min löp.
Puss på er mina fina.
Långt inlägg.
Nästa vecka, på måndag, ska vi iväg på läger med skolan över 1 1/2 dag. Vi har varit så jävla taggade i klassen och sett fram emot detta så jävla mycket. Idag fick vi se våra dagsplaneringar för hela måndagen och sen tisdag förmiddag. Jag fick panik. Det enda jag såg var "Frukost. Mellanmål. Lunch. Mellanmål. Middag. Kvällsmål"?????
Jag läste det om och om igen. Läste inte det som stod imellan. Läste inte aktiviteterna. Bara alla dessa mat tider. Började planera över hur jag skulle komma undan. För det första äter jag typ aldrig riktigt middag. Och jag äter aldrig riktig lunch. Jag äter verkligen inte mellanmål. Och verkligen verkligen inte kvällsmål (som jag vet kommer bestå av mackor säkert). Detta är jätte jobbigt. Började få så mycket panik att jag började planera hur jag kunde bli sjuk till på måndag. Jag vill ju verkligen med. Men jag vill verkligen inte äta allt det där.
Imorgon ska jag träffa ÄS-psykolog. Jag har ångest. Hon kommer tycka jag är smällfet säkert och dra slutsatsen att det är bullimi jag lider av. Vilket det verkligen inte är. Jag bara låter mig själv vara "normal" för ofta. Men det är verkligen inte så längre, ska inte falla tillbaka i dåliga vanor. Ska fortsätta vara hungrig. Har gått hungrig i två dagar nu. Just nu är jag vrrrååål hungrig. Men jag ska inte. Jag ska neråt.
Paowinspiration
Varför kan inte jag också få vara hyffsat lång, ha hyffsat stora perfekta bröst,
smala lår och en smal mage. Är det bara Paow som kan det eller? Går jag ner till
min målvikt kommer jag bara vara smal. Smal med höfter. På ett sätt älskar jag små
bröst, men på ett sätt så tycker jag att det är det som gör en kvinnas kropp till en kvinna.
Paows kropp hade jag kunnat döda för, inget snack om saken!
Skärtordagen, 1 April
Lyssnade på radio när jag var ute på en 45 minuters powerwalk innan. Dem pratade om att man borde skatta på godiset pga att våra skattepengar går till att hjälpa folk med fettma och diabetes. Då säger radioprataren: men vadå, finns det verkligen inget bra med godis?
Och mannen svarar: Nej det är inte bra för våra kroppar. Det innehåller bara socker, färgämnen och slaktavfall.
Jag klöktes. Fyfan säger jag bara. Jag hoppas verkligen det där kan få mig att hålla mig borta från godis. Det borde det verkligen ju. Åh jag mår illa. Så jävla vidrigt. SLAKTAVFALL??? Fyfan!!
Nu blir det påskmiddag hos Mommi. Men vi ska ha mycket grönsaker, räkor, lax och så. Så får bli det idag! :-) Och inget godis, alltså förfan. Jag borde inte vilja äta det efter att ha hört det där på radion. Ahhhh!! Så vidirgt!!
